Tycker verkligen inte synd om mig själv som har spenderat en hel vecka med Oliwer. Haft lite besök men mest varit själv med Oliwer oh när han somnat på kvällarna har jag varit ensam. Jag tycker bara att det är tråkigt att aldrig ha sällskap. Äh blir ju fan ledsen i hjärtat av detta. Och är det nåt jag inte vill vara så är det ledsen i hjärtat. Är så jävla less på att pendla mellan glad och ledsen. Jag vill vara glad och lycklig, rakt igenom kroppen.
Sennans jag även lära mig att sluta va så jävla snäll med alla andra och jag ska fan i mig lära mig säga nej. Varför ska jag va så himla snäll mot dom som inte ger nåt tillbaka? Jag ska ändra på det här.
Ska ändra på allt.
Massa svordomar i det här inlägget men det är min blogg och det är för min egen skull jag skriver.